Att man kan älska ett djur så
Igår när jag var ute och red i skogen insåg jag än en gång hur mycket jag älskar och litar på min lilla ponny. Det var lite hårt och halt på kanterna men Nobless var så taggad på att galoppera så visste jag var precis det kunde ske och att hon, trots kylan och att hon var väldigt pigg, skulle lyssna på mig. När hon ser mig spetsar hon öronen och kommer till grinden med en gång. Även om det är läskiga fordon som åker förbi är hon lugn om jag gör som jag alltid gör. När jag sitter på hennes rygg känner jag mig alltid trygg, hon var varit min i snart 7år och det kanske låter löjligt men vi två känns verkligen som ett <3
