Svar på kommenter
Jag måste ju tyvärr erkänna att jag trodde att det innebar att man nästan inte åt något/ alls om man led av anorexi... Känner mig lite dum hehe men det tyder ju verkligen på hur lite jag kan om ämnet! Tycker det är fantastiskt hur du har valt att öppna upp dig och dela med dig om vad du har och går igenom nu!! Hjälpsamt på så många olika plan....
Men med tanke på min lilla ögonöppnnare att man visst äter men väldigt strängt, du nämner en del om fearfoods som du inte åt, men vad åt du då? För mig som inte kan så mycket om ämnet som sagt så undrar jag VAD och HUR mycket du åt..?
Men med tanke på min lilla ögonöppnnare att man visst äter men väldigt strängt, du nämner en del om fearfoods som du inte åt, men vad åt du då? För mig som inte kan så mycket om ämnet som sagt så undrar jag VAD och HUR mycket du åt..?
Fick denna kommentaren nyligen och tänkte att jag kunde besvara den i ett inlägg.
Först och främst tack för det positiva, det är mina förhoppningar med dessa fördjupande inlägg att öka förståelsen för människor, för som du säger så tror många att anorekiter inte äter över huvudtaget, vilket i 99% av fallen inte stämmer. När jag var som sjukast åt jag ungefär 1300kcal om dagen har jag för mig, vilket är på tok för lite. Att lägga till att jag tränade minst 3h om dagen också samt att jag är 183cm lång och har en väldigt bra förbränning gör det att jag tappade i vikt hela tiden på det innehållet. Mina fearfoods har framförallt varit kolhydrater och fett. Oftast åt jag torsk/quorn/kyckling tillsammans med lite grönsaker. Aldrig någon sås och i princip aldrig kolhydrater. Den enda kolhydrat mina föräldrar kunde tvinga i mig var kokt potatis och då var det aldrig mer än en jag åt. Verums vaniljyoghurt åt jag mycket också (för den hade lägst kaloriinehåll, suuuck) med lite fibercornflakes och bär. Och qeustbars. Jag har trängt bort/minns inte det mesta från den tiden just för att jag mådde så himla dåligt. När jag var som sjukast åt jag ändå 7 mål om dagen (order från sjukhuset) men väldigt små mål som ni kanske förstår med tanke på kalorimängden.
Det är viktigt att komma ihåg att man måste äta från alla delar i kostcirkeln. Dessutom får man inte glömma av att hjärnan blir helt knäpp när den får för lite näring. Jag minns hur mycket jag satt och försökte övertala läkarna att det "inte var så allvarligt" för jag åt ju många gånger per dag. Men jag kan säga att det är många läkare och behandlare som talade om att jag var i svältläge då och inte kunde förstå. Nu förstår jag. Hur galet sjuk jag var. Jag åt inte ens tillräckligt för att täcka kroppens egna förbränning (för att alla organ ska fungera), inte konstigt jag hade hjärtsvikt och all möjlig skit.
Hoppas det var svar på din fråga, kram!