blondehair.blogg.se

För precis ett år sedan, satt jag vid denna tiden och var nervös. Det var ungefär en halvtimma då till jag och mina föräldrar skulle befinna oss på första gruppsamtalet på sjukhuset för min anorexi. Jag hade några veckor tidigare varit på bedömningssamtal och provtagning och då blivit "antagen" för deras program samt fått diagnosen anorexi. Det är helt sjukt  att det redan gått ett år, tiden springer verkligen iväg och jag blir ledsen att jag förlorat ett helt år (egentligen ett bra tag innan också när jag bara var hos läkare och dietist men inte fick diagnosen..).  Året som varit har verkligen varit en berg- och dalbana. Mellan november-januari låg jag inlagd på slutenvård vilket helt klart var den jobbigaste perioden i mitt liv. Viktmässigt ligger jag på ungefär samma som för ett år sedan, men jag äter nästan dubbelt så mycket varje dag som då samt tränar hälften så mycket. Jag är mer social, ser mer möjligheter och mår bättre. Den största skillnaden är att jag nu kämpar för att bli frisk, för att gå upp i vikt och bli av med mitt hjärnspöke. För ett år sedan hade Malin ingen kontroll själv alls.