blondehair.blogg.se

Idag är det den 10 november, vilket är ett datum jag alltid kommer komma ihåg. Det är nämligen exakt ett år sedan jag las in på slutenvård för min anorexi i 12 veckor. Det var ingenting jag själv ville och dom första veckorna grät jag mest. Inläggningen var överlag de 12 värsta veckorna i mitt liv, jag mådde fruktansvärt. Men själva upplägget var bra, personalen var väldigt snälla, de andra patienterna super och jag har kontakt med många fortfarande samt att vår avdelning hade en egen kock för bara oss. Med tanke på att jag inte ville bli inlagd så var jag verkligen inte motiverad. Jag är dock glad att jag blev inlagd för jag var långt nere i min sjukdom och hade aldrig klarat att komma ifrån den själv vid de laget. När jag blev utskriven hamnade jag rätt snart i en "relapse" eftersom jag då fortfarande inte var motiverad. I somras vände det dock och jag känner en inre motivation vilket jag känt i månader som inte fanns innan. Det är iallafall en väldigt skön känsla och innan man känner den känslan tror jag det är omöjligt att gå in i en behandling och verkligen kämpa.