Sad but true
Denna bilden dök upp på min grannes instagram igår, och jag kunde inget annat än att hålla med till fullo. När jag låg inlagd i vintras fick jag verkligen bevis på vilka som stöttar mig. De som hörde av sig och kom till mig, hälsade på mig och brydde sig även när jag mådde som sämst. När jag inte var redo att vara bekymerslös, social och rolig. Utan ledsen och ångestfylld. Då fanns dom vid min sida. Jag insåg verkligen att jag har ett gäng riktigt fina vänner, och de som inte var hemma hörde av sig till mig osv. De allra flesta, i ett fall blev/är jag väldigt besviken docok. Hos en person trodde jag att jag betydde mer. Men jag har insett att så inte är fallet..
Kort och gott så inser man vilka som står vid ens sida när man är på botten. Psykisk ohälsa smittar inte som ett farligt virus, man blir inte som anhörig smittad om man stöttar, utan man hjälper den sjuka, visar att den är viktig!