Ana ska bort nu!
När jag var på Östra förra torsdagen trodde jag att jag bara skulle träffa min sjuksköterska och ta vikt och prata om min resa. Men A och min psykolog S hade bokat in ett gemensamt möte med mig för att prata framtidsplaner för behandlingen vilket jag tyckte var bra. Det som var väldigt jobbigt däremot är att tiden går så himla fort. För ett år sedan var jag inlagd. Julen innan det var jag inte sjuk men hade ätstörda tankar. Detta blir alltså tredje julen med hjärnspöken. Det gör mig så himla ledsen för min största rädsla är att åren som ätstörd bara ska passera. Nu äter jag ju bra kalorimässigt (dock fortfarande svårt för kolhydrater) men med min förbränning ökar jag ju inte i vikt. Det kan jag absolut ta, dock vill jag ju att min kropp ska fungera (mens..). Men det viktigaste av allt är att jag vill få bort mina dumma tankar. Jag vill inte känna mig så fruktansvärd fet. Dock har jag ju hela hösten haft den känslan men ändå ätit allt jag ska. Inte hoppat över en enda måltid hur jobbigt det än varit! Vilket gör att jag ändå börjat "hantera mina tankar".
Imorse vaknade jag upp helt kallsvettig utav ångest och insåg, nu får det fan vara nog! Jag ska inte skjuta upp utmaningar mer. Så i eftermiddag ska jag o mamma ut på café och göra en mellis utmaning. Nu ska de osanna tankarna bort en gång för alla!
