True but sad
"She might only be here for a part of your life. But for her, you are the whole life."
Molly köpte vi sommaren 2002, när hon bara var 8 veckor tror jag (eventuellt 10). När de själva är så små minns de ju inte så mycket men vi kommer ju givitvis att ha kvar henne hela livet ut (vilket jag hoppas bli många år till). Djur (åtminstonde katter, hundar etc.) har man ju oftast hela deras liv. De brukar ju oftast bli 10-15 år gamla beroende på ras, storlek och tillstånd etc. Vi människor lever ju i åtminstonde 90år med lite flyt vilket gör att man, sorgligt men sant, "ersätter" ens djur dör såen med ett annat. För att människan inte ska bli ensam. Jag förstår det, jag skulle aldrig kunna leva utan en hund (Molly). Men under min livstid kommer jag garanterat ha flera hundar medan Molly bara kommer ha min familj. Sedan kan kan ju inte uppleva samma minnen och stunder som med varje individ och Molly kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta. Jag kan tycka sådana här tankar är väldigt intressanta, ibland ledsamma men man får ofta lite andra värderingar och tankar och prioriterar lite annorlunda när man tänkt på sådana här saker, åtminstonde gör jag det.
Jag och älskade Molly <3