Mina tre gymnasieår
Imorgon åker jag till skolan för sista gången som elev. Det ska bli otroligt skönt men samtidigt så är jag lite vemodig. De här tre åren har gått otroligt fort. Jag har ångrat många gånger att jag valde den skolan och inte fortsatte där jag gick innan (de har gymnasium också) men också är jag väldigt nöjd med mitt val. Jag har verkligen insätt en heldel, en grej som jag har insätt är att jag inte vill jobba med hästar, vilket jag verkligen trodde innan.
De två sista åren har vi även haft en väldigt bra mentor. Hon har peppat oss på massa bra sätt och man har verkligen ändrat sitt tankesätt. Jag tänker mycket mer positivt och vår mentor har ständigt sagt att vi måste lösa problemen, det hjälper ju inte att man gnäller och klagar på det. Idag hade vi även Daniel Da Silva på skolan, han sa hur man skulle sätta mål i fratiden osv och man lärde sig en hel del. Mycket lärorikt och roligt att lyssna på och jag blev peppad inför framtiden.
När jag började i ettan så hade vi endel dåliga lärare. Men då vi är en väldigt liten skola har vi kommit med mycket kpnstruktiv kritik. Vi har pratat med både rektor, andra lärare och vår mentor. Vi har lärt oss att diskutera och kompromissa och nu i trean är i princip alla våra lärare jättebra.
Vår klass har varit en ren tjejklass. När jag fick reda på det från början tänkte jag att shit hur ska det gå. Visst vi har hamnat i några större fajter alla tjejer och ett par gånger har vår mentor fått rycka in. Men vi har varit en väldigt öppen klass med mycket känslor. Det har gjort att man kunnat prata med alla i klassen och ingen har någonsin blivit utfryst i vår klass. Vilket är väldigt skönt.
Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer, men jag önskar alla i min klass all lycka i framtiden!