Ligger i sängen med min ångest som inte vill släppa. Ibland stämmer bannemig inte ångestkurvan. Imorgonbitti är det vägning i gryningen. Har fått tillbaka ytterligare en näringsdryck så lär ha gått upp.. Men på fredag skrivs jag ut. Då är mina 12 veckor avslutade. Det är med väldigt blandade känslor jag skrivs ut. Det ska bli skönt att komma tillbaka till jobb o ridning igen. Men samtidigt är sjukdomen fortfarande väldigt stark. Fastän det kanske inte syns för att jag äter (måste ju det..) så är det fortfarande ett krig i mitt huvud. Anorexi är ju trots allt främst en psykisk sjukdom.. Sen när det går så långt som det gjorde för mig innan inläggningen så syns det ju. Men man ska komma ihåg att bara för att någon äter när den är med än så betyder det inte att den kanske inte har en ätstörning. Kanske är det det ända personen äter på dagen, kanske har den varit ute o tränat flera timmar på dagen eller så gör den av med maten på annat sätt. En viktig aspekt som alla människor som lider av en ätstörning bör vara medvetna om.