Hejhej!

 

Jag har varit ute i  stallet på morgonen och ridit. Jag red ut på stigar och på berg och det var såå härligt, förutom alla små kryp men det kan vi ju inte hjälpa.

Sen Nobless blev skadad har jag tyvärr tappat gnistan lite. Då hon vilat och skrittats i 7 månader (och lite trav i 2 månader) har jag inte kunnat träna eller tävla. Att tävla är självklart inte allt men jag tycker ärligt talat det inte är så jättekul när man inte kan sätta upp träning och tävlingsmål och utvecklas. Nu håller jag på att bygga upp henne där hon var innen, men det kommer ta flera månader till innan hon är i samma form som innan skadan. Hon har tappat 60kg muskler bl.a. och det säger väl en hel del. Hon orkar inte på samma sätt som tidigare och dessutom så får jag ju inte ens rida mindre volter, hoppa osv. Jag tycker inte det är lika kul att bygga upp det jag tidigare har gjort en gång.. vilket kanske inte är så konstigt. Jag vill att hon ska vara lika fin som hon var innan men då hon fortfarande saknar muskler så orkar hon såklart inte det än o då känner man sig så värdelös. Därför är det så skönt och rida ut, arbeta såklart men inte på samma sätt. Kunna rida på ängar när solen skiner och fårglarna kvittrar, så härligt. 

Vad allvarligt det blev helt plötsligt. Men jag tror och framförallt hoppas att jag kommer tycka det blir roligare när hon är mer igång och jag kan rida precis som jag vill. Jag har ju faktiskt spenderat nästan varje dag i över 4 år hos Nobless, nu börjar det bli ett tag som jag ägt henne. Så det är ju inte konstigt att man kommer in i sånna perioder ibland eller behöver ta en paus helt och hållet (dock inte i mitt fall). Särskillt när man inte har kunnat hålla igång som tidigare och bara mött motgång i nästan ett år.